Om att gå sin egen väg...

Minns ni att jag för ett år sedan hade besök av ett filmteam och att jag lovade berätta vad det blev så fort det var klart...? Well -DETTA är vad det blev. En "infofilm" för ungdomar som står inför sina yrkesval. 21 små filmer där utexaminerade elever berättar hur det är ute i arbetslivet, jag representerar Bildartesan utbildningen på YA (Yrkesakademin i Österbotten). 

Jag tycker att filmen blev riktigt bra men jag irriterar mig så på att jag var så post-pregnant, med alldeles för många extra bebis-kilon och alldeles hängig av allt ammande...och nu är det förevigat för all tid. Nej vet ni vad det stör mig!

Nåväl, så här går min historia;

När jag var 16 år vaknade jag upp en morgon och sa till mamma att nu går jag inte tillbaka till gymnasiet, aldrig, nånsin mera. Jag hade börjat gymnasiet för att alla andra gjorde det, trots att jag redan innan visste att det inte var min grej. Jag visste ju redan vad jag ville jobba med och tre år i gymnasiet kändes som waste of time. Min förstående mamma sa -jaha, just så, och ringde rektorn.

Eftersom tåget för att söka in till någon utbildning redan hade gått för terminen, så gick jag ett halvt år på en konstverkstad vid Musikcafé Afteri Eight. Sedan sökte jag in till industriell design i Umeå och till Bildartesan på YA (på den tiden hette utbildningen Mediakultur och Bildkonst). Till Umeå kom jag inte in (vilket var en himla tur får det hade verkligen inte varit min grej) så jag började på YA. Åh så bra det var. Vi testade på en hel massa olika tekniker och fick en bred grund att stå på inför vidare studier. Efter att ha målat hela mitt liv, rörde jag dock inte en pensel på flera år efter utbildningen... Jag hade liksom på något sätt fyllt min kvot. Däremot kunde jag konstatera att det var formgivning jag ville satsa vidare på och jag sökte in till formgivningslinjen på Novia (då hette skolan Svenska Yrkeshögskolan).

När jag började på formgivningslinjen kom jag hem. Åh så jag trivdes. Jag älskade skolan och sög i mig allt som en svamp. Jag var så ivrig att komma igång så jag startade mitt företag på sidan av studierna år 2006. Under hela utbildningen hade jag stor nytta av allt jag lärt mig under grundutbildningen på YA. Det var tre välspenderade år!

I dag, 14 år senare, ångrar jag inte en sekund att jag hoppade av och gick min egen väg. Jag har alltid varit målmedveten och jag visste vart jag ville nå. Där är jag idag.

Jag älskar mitt jobb. Jag tänker på det VARJE dag hur tacksam jag är att jag får jobba med det jag älskar mest. Jag ser fram emot ett långt arbetsliv och jag ser fram emot att lära mig mer och bara bli bättre och bättre. För fullärd blir man ju aldrig någonsin, och det känns väldigt sporrande!

Mitt företagarskap har jag fått från min pappa som jobbade som egenföretagare hela sitt liv. Hela min uppväxt såg jag upp till honom -och trots att jag såg hur han kämpade på, hur han jobbade till sena kvällar utan semestrar, så tänkte jag att EN DAG skall jag också ha ett eget företag. Jag önskar så att han fick vara med i dag och följa mig på min resa. Men jag vet att han ser ner på mig från sin molntapp och hejjar på! Puss på dig pappa och tack för all inspiration och vägledning!

Ni kan se alla yrkesfilmer på yrken.substans.fi.